Lyckans ost

Sitter, som så många andra dagar, vid datorn och skriver in recept i mitt kartotek, Blir nog aldrig färdig. Men vadå? bara att få läsa och skriva om alla dessa rätter, gör att man é hungrig jämt. Snålvattnet rinner ur båda mungiperna, vilket gör att man inte kan sitta framåtböjd mot datorn för då dreglar man ner på tangentbordet. Läcker bresaolasallad, antipasto, fläderblomssorbet, inbakad hummersoppa, kalvfilé med grönsakspuréer ........! Det finns mängder och jag vill känna till dom allihop. Ingen svårighet att laga dom men att komma på just den rätten som skall vara just den dagen och till just dom gästerna, ja det känns som en sport för mig.
Laga mat é kul.

Det nya klotet

Jag hade ju stora förväntningar på både mig själv och på mitt nya bowlingklot vid torsdagens spel och visst började det bra. Bla höll jag på att fara in i väggen. Glömde släppa klotet i tid. Spridda fniss i bakgrunden. Sen flöt det på ganska bra, hade 2 bra serier i följd. Men när tävlingsnerver och muntra tillrop från supportrar kom , ja då stod inte "denne man" pall för trycket. Det "sket sig" helt enkelt. Rännan, rännan, rännan och hur roligt é det. Även om man får instruktioner av andra bowlare, sådana som vet hur ett klot skall tas, så é hjärnan (min i alla fall) för liten för att få plats med all deras information. Varför skulle man inte kunna utföra en sak åt gången tills att det "satt", jo troligtvis bara för att man överhuvudtaget inte kan uppnå en sådan aktningsvärd ålder innan man råkar bli "klar för det stora slaget". Men jag skall gå ner till Anders och fuska lite. Jaja bara träna när ingen annan ser eller hejar på och så. Skall förresten inte glömma att ta med mig en liten handduk (har sett Ingvar och Klas använda sådana att torka kloten med och dom spelar ju bra) för att torka klotet efter varje kast, eller vad det heter. Ytterligare en detalj. Hur skall jag komma ihåg allt.