Så här gott kan man ha det i Österrike!Att få spendera mer än en veckas vinterlov med hela sin familj är kanske inte alla förunnat. Vi har den ynnesten att våra söner och svärdotter samt barnbarn med glädje delar vintersporten med oss. I år har haft fantastiska 8 dagar i vårt kära "andra hem" Alpbach (se;
http://youtube.com/watch?v=leBwNAltZ1E&feature=player_embedded ).
Här bor vi, sedan många, många år hos familjen Moser (Frieda, Elisabeth & Hans-Peter) på pensionatet Gmahblick, beläget ca 500 - 600 meter ifrån Alpbach centrum. (se;
http://tiscover.at/at/guide/5,de,SCH1/objektId,ACC841340at,season,at2,selectedEntry,home/home.html )
En fantastisk värdfamilj som vi känner oss, nästintill, besläktad med. Alltid lika generösa och omtänksamma och villiga att dela med sig lite av årets , såväl goda som dåliga nyheter, Här é vi hemma och rår oss som om det vore vårt eget. Kvällarna går snabbt förbi, ingen TV, ingen radio och ingen dator. Nej Karlqvistarna spelar medhavda, diverse trevliga spel, såsom Besserwisser, När och Fjärran, Vilda Gester och Spöktrappan (för barnbarnen). Frukostarna är en höjdpunkt då man planerar dagen, äter gröt, dricker juice och thé, inte att förglömma "brötchen", dessa frasiga och goda bullar. Några kvällar ute på krogen blir det men mestadels avnjutes middagarna hemma i lägenheten (färdiglagat från restaurang Pukavägen). Kan man ha det bättre?????
Som så många år tidigare, gav vistelsen olika förhållanden med sol, dis, dimma och snöfall. Vi bemästrade dom alla och kände oss nöjda när vi sedan väl ställde kosan tillbaka till Staffanstorp, Limhamn och Eskilstuna.
Emelie och Noah har på 3 år förvandlats från "Bambi på hal is" till fulländade utförsåkare. Ibland kanske lite för fulländade, då farten kanske suddade bort lite av vettet, men vadå? man står på "öronen", reser sig snabbt igen och har glömt "vurpan" i en hast. Nu kan man tro att själva skidåkandet upptar mesta tiden men så är inte fallet. Liftåkandet är tråkigt och tar sin lilla tid men mest av all tid som försvinner ligger i backarna alla "pitstops". Här inmundigar man varm choklad (ibland med lite Stroerom i) eller en kall öl och är bara sociala med varandra. Jättemysigt!
I år loggade vi fart och tid på vår vilda nerförsåkning vilket visade att vi från start 09.15 - ca 15.30, totalt hade avverkat ca 27 kilometer. Ibland kom vi upp i en snitthastighet på ca 34-35 km/tim, dvs att när det gick som snabbast, passerade vi 70 kilometersgränsen. Tjoohoo vad det gick undan och vilket vindbrus. Obeskrivbar känsla.
Tyvärr får vi inte se Anne-Grethe på skidor men försöker sammanstråla med henne då och då att spendera gemensam lunch med "vanderskan", mestadels då på restaurang Wiederbergerhorn (ett ställe vi varmt rekommenderar).
Efter dagens åk drar vi oss till "röda rummet" på Hotel Böglerhof, där dom flesta av oss 7 intar delikata glassar, dessa subventionerade av gammelfarmor Greta. Favoriter? jovisst, Emelie och Noah äter alltid Coupe Dänemark.
Nåväl, nu är vi hemma igen och kan sitta och drömma tillbaka på veckan som gått och drömma om kommande vinter, men först vill vi ju ha en vacker vår, skön sommar och underbar höst.
Nu é Anna och Jesper äkta man och hustru.
