Igår var inte min lyckliga dag. Spelade ACTA-golf med 35 andra inspirerade golfare. Var hamnade jag i resultatlistan? Jo sist. Oturligt eller slarvigt? Vem vet?

Vad glad man blir när man hör ifrån mänskor man tycker riktigt mycket om.

Idag (igår) fick jag ett meddelande på Facebook från Anna Grönwall (f.d. Bruzaeus) och jag blev så glad. Tänk att ungdomar från 80-talet fortfarande kommer ihåg oss gamla stofiler. Fantastiskt. Det som gladde oss allra mest var, att de går i "väntans tider". Kul, kul, jättekul.

Nu skall Eva och Mats äntligen bli morföräldrar.

Grattis.

Nu skall ja bli morotsodlare

Läste i dagens SDS om en äldre man (72) som hade försökt odla morötter i ett flertalet år med varierande metoder. Dock hade samtliga av dessa försök misslyckats kapitalt. Nu har han lejt in ett antal skickliga forskare (inom morotsfären) och dito odlare (från samma sfär). Han hoppas nu att dom skall lyckas, även om det kostar många pund att få det gjort.

Men va då, han har ju råd till det. Han och frugan hans (71) vann ca 1/4 miljard kronor på Euro-Lotto.

Därför skall jag nu börja odla morötter. Jackpotten é visserligen bara på stra över 100 mille. Försöka duger.

Raindrops keep falling om my head.........

Tänk vad vädret kan ändra sig snabbt.

Nu sitter man ihopkrupen inomhus med värmen fullt påslagen.

Juni månad med studentexamen och skolavslutning utan sol, blommor och värme.

För att inte tala om golf. Inställt pga oväder.

I-landsproblem? Ja, värre kunde vi haft men man måste gnälla.

Och vad mera é - norrmännen tar över SAAB - hur skall detta sluta?

Kär vän på väg

Idag tog vi förväl av en kär vän. Vi följde Rose-Marie till hennes sista vila. En vacker ceremoni i en underbart blomsterprydd kyrka, Brågarps kyrka, genomförd av en fantastisk mjuk och medryckande kvinnlig pastor (Ulla Bengtsson). Hennes tal över Rose-Marie var verkligen träffande och själv såg jag att, nämnda pastor, vid ett tillfälle torkade bort ett par tårar. Tyvärr gick Rose-Marie bort alldeles för tidigt men som den fatalist jag är, så var det nog så att hennes väg slutade där. Vi är glada att vi fick vara med och ta detta farväl.
Akten avslutades med en fantastisk välsmakande lunch på Staffanstorps Gästgiveri.
Våra tankar går till Rose-Marie och även Gösta; vi kommer alltid att vårda våra gemensamma minne från alla gångna år och för Gösta står alltid våra dörrar öppna.

Tivoli i juni månad harrans år 2009

Ingen kommer ihåg en Fegis!!!!!!!!!!!!

Igår var vi på Tivoli i Köpenhamn tillsammans med barnbarnen Emelie och Noah samt NiklasJesper och Anna. Vilken härlig dag! Lite kallt kanske men tillsammans med den skaran höll man sig varm ändå. Började med lunch på Sticks and Sushi. Smasken! Till och med Noah och Emelie var begejstrade i denna typ av mat. Proppmätta drog vi så vidare till Tivoli, löste våra "åkpass" och började "botanisera" bland de olika attraktionerna. Härligt att fortfarande tycka det är kul att åka berg-och-dalbana, karuseller, loopar m.m. Vi hann med det mesta. Dock var det bara "denne" (se bilden) som, i nära 50 minuter, tålmodigt, tillsammans med en hel hord tjattrande finländska 14tisar, stod och väntade på min tur att få åka denna nya, hisnande flygplans attraktion. Väl i roterade vi åt alla håll och med en fart på runt 100 knutar, snurrade vi runt en axel. G-kraft? Ja säkert, men vet inte hur mycket och det är väl lika bra det Tjo va det gick undan och när man dessutom kunde styra "opp o ner, hit o dit" med en joystick, ja då var lyckan gjord. Kul var det för 65åring "glytt". Synd om alla er som inte fick prova den. (Niklas, Anna och Jesper ville, men dom skötte marktjänst tillsammans med AG). Som sagts tidigare " Ingen kommer ihåg en fegis".

Jag och min lilla fräs

Efter mycket tjat från AG har jag nu fått tummarna loss och rett till planteringsytor. Vi inhandlade flertalet syrénbuskar, jasminbuskar och pioner, allt för att försköna trädgården och för att täcka bort alla "mörka ytor" så vi slipper ogräs. Harrys lilla fräs (fick den i arv) kom väl till pass, lättkörd och effektiv, så nu är jorden ogräsfri, lucker, gödslad och plantorna är satta. Hoppas ogräset håller sig borta, annars får det bli "round up" på alltihop.

Hurra för maskiner!!!!!!!!!!

Installationsbecvär

Efter att ha haft en lugn lillsemester, så kom man hem till verkligheten.
Efter ett par års hjälp att föra statistik, till GFK, på våra inköp hade jag sparat ihop till en bonuspresent, jag fick en 19 tums flatTV. Hämtningsavin låg i posten och jag for direkt till ICA för att hämta ut denna efterlängtade "pryl". Väl hemma igen fanns inget annat runt omkring mig utan denna fantastiska TV som skulle placeras i uterummet. Jag skulle ju sitta där varje kväll och njuta av både program och omgivning. Kartonger plundrades ganska snabbt på sitt innehåll, och installationsboken kom fram i ett hyj. I med kontakt både för antenn och ström och så igång med att leta stationer. Nu kom åter sanningens ögonblick fram, mitt dåliga tekniska sinne. Hur jag än vred och vände på begreppen (instruktionerna) så fick jag bara fram 2 danska kanaler. Jättetrevliga sådana, men det var ju inte bara dom jag ville se på. Nu tog lugnet och behärskningen slut och ordväxling med mig själv uppstod (inga vackra ord det kan jag lova).
Nu finns nämnda TV nerpackad i sin låda igen, dock inte lika perfekt anpassad som när jag fick den. Får se om den överhuvudtaget kommer fram och till användning, jag tvivlar men det finns ju TV-firmor som klarar sådant så jag får väl svälja förtreten och be Ljud & Bild om en tjänst och än så länge funkar dom andra 2 apparaterna som förvisso står inomhus, men dock, omgivningen kan man ju tänka sig.

Ut i det blå

3 dagar i Blekinge. Golfspel och promenader. För oss karlar blev det mest golf alltmedan våra damer spatserade, inte som man gjorde på den gamla goda tiden (då man hade släpande långa klänningar och ett litet futtigt paraply för att inte bli solbränd eller kanske för att hålla regnet borta), utan med stavar i högsta hugg och stegräknaren fast förankrad i byxlinningen. Vad skulle 1900 talets fisförnäma mamseller ha tyckt om dom nu kunde få sett Anne-Grethe, Irene och AnnMarie "knata runt" på "Hälsan stig"? Nåja dom , alltså våra damer, tycktes ha haft några lugna och sköna dagar utan oss karlar.
Vi var alltså och spelade golf på tvenne olika banor, på Ronneby GK och Nicklastorps GK. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och spelet böljade fram och tillbaka, än ledde Sten, än kom Ingvar fram och ibland blänkte även jag till. Ett fantastiskt vackert landskap, fairways som var mjuka som heltäckningsmattor, fria från "svinamilor". Greener med onduleringar som vi knappast sett maken till tidigare (jo kanske ändå) men som samtidigt inte heller räckte upp till våra förväntningar, tjocka, tröga och snömögelanfrätta på Ronneby men snabba och, även här på Nicklastorp, snömögelanfrätta. Dock spelade vi ganska bra, Sten vann i Ronneby och jag i Nicklastorp. Som helhet får vi säga att vi var ganska lika.
Nu är vi hemma igen och vardagen börjar på nytt men minnena består.

Ur led är tiden

Tänk va länge sedan det var sen jag bloggade senast. Har säkert haft hur mycket som helst att skriva om egentligen men inte gett mig tid. Det värsta é att man ångrar sig efteråt och tycker att man borde ha skrivit av sig jämt. Det får bli en skärpning.