Tivoli i juni månad harrans år 2009

Ingen kommer ihåg en Fegis!!!!!!!!!!!!

Igår var vi på Tivoli i Köpenhamn tillsammans med barnbarnen Emelie och Noah samt NiklasJesper och Anna. Vilken härlig dag! Lite kallt kanske men tillsammans med den skaran höll man sig varm ändå. Började med lunch på Sticks and Sushi. Smasken! Till och med Noah och Emelie var begejstrade i denna typ av mat. Proppmätta drog vi så vidare till Tivoli, löste våra "åkpass" och började "botanisera" bland de olika attraktionerna. Härligt att fortfarande tycka det är kul att åka berg-och-dalbana, karuseller, loopar m.m. Vi hann med det mesta. Dock var det bara "denne" (se bilden) som, i nära 50 minuter, tålmodigt, tillsammans med en hel hord tjattrande finländska 14tisar, stod och väntade på min tur att få åka denna nya, hisnande flygplans attraktion. Väl i roterade vi åt alla håll och med en fart på runt 100 knutar, snurrade vi runt en axel. G-kraft? Ja säkert, men vet inte hur mycket och det är väl lika bra det Tjo va det gick undan och när man dessutom kunde styra "opp o ner, hit o dit" med en joystick, ja då var lyckan gjord. Kul var det för 65åring "glytt". Synd om alla er som inte fick prova den. (Niklas, Anna och Jesper ville, men dom skötte marktjänst tillsammans med AG). Som sagts tidigare " Ingen kommer ihåg en fegis".

Jag och min lilla fräs

Efter mycket tjat från AG har jag nu fått tummarna loss och rett till planteringsytor. Vi inhandlade flertalet syrénbuskar, jasminbuskar och pioner, allt för att försköna trädgården och för att täcka bort alla "mörka ytor" så vi slipper ogräs. Harrys lilla fräs (fick den i arv) kom väl till pass, lättkörd och effektiv, så nu är jorden ogräsfri, lucker, gödslad och plantorna är satta. Hoppas ogräset håller sig borta, annars får det bli "round up" på alltihop.

Hurra för maskiner!!!!!!!!!!

Installationsbecvär

Efter att ha haft en lugn lillsemester, så kom man hem till verkligheten.
Efter ett par års hjälp att föra statistik, till GFK, på våra inköp hade jag sparat ihop till en bonuspresent, jag fick en 19 tums flatTV. Hämtningsavin låg i posten och jag for direkt till ICA för att hämta ut denna efterlängtade "pryl". Väl hemma igen fanns inget annat runt omkring mig utan denna fantastiska TV som skulle placeras i uterummet. Jag skulle ju sitta där varje kväll och njuta av både program och omgivning. Kartonger plundrades ganska snabbt på sitt innehåll, och installationsboken kom fram i ett hyj. I med kontakt både för antenn och ström och så igång med att leta stationer. Nu kom åter sanningens ögonblick fram, mitt dåliga tekniska sinne. Hur jag än vred och vände på begreppen (instruktionerna) så fick jag bara fram 2 danska kanaler. Jättetrevliga sådana, men det var ju inte bara dom jag ville se på. Nu tog lugnet och behärskningen slut och ordväxling med mig själv uppstod (inga vackra ord det kan jag lova).
Nu finns nämnda TV nerpackad i sin låda igen, dock inte lika perfekt anpassad som när jag fick den. Får se om den överhuvudtaget kommer fram och till användning, jag tvivlar men det finns ju TV-firmor som klarar sådant så jag får väl svälja förtreten och be Ljud & Bild om en tjänst och än så länge funkar dom andra 2 apparaterna som förvisso står inomhus, men dock, omgivningen kan man ju tänka sig.

Ut i det blå

3 dagar i Blekinge. Golfspel och promenader. För oss karlar blev det mest golf alltmedan våra damer spatserade, inte som man gjorde på den gamla goda tiden (då man hade släpande långa klänningar och ett litet futtigt paraply för att inte bli solbränd eller kanske för att hålla regnet borta), utan med stavar i högsta hugg och stegräknaren fast förankrad i byxlinningen. Vad skulle 1900 talets fisförnäma mamseller ha tyckt om dom nu kunde få sett Anne-Grethe, Irene och AnnMarie "knata runt" på "Hälsan stig"? Nåja dom , alltså våra damer, tycktes ha haft några lugna och sköna dagar utan oss karlar.
Vi var alltså och spelade golf på tvenne olika banor, på Ronneby GK och Nicklastorps GK. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och spelet böljade fram och tillbaka, än ledde Sten, än kom Ingvar fram och ibland blänkte även jag till. Ett fantastiskt vackert landskap, fairways som var mjuka som heltäckningsmattor, fria från "svinamilor". Greener med onduleringar som vi knappast sett maken till tidigare (jo kanske ändå) men som samtidigt inte heller räckte upp till våra förväntningar, tjocka, tröga och snömögelanfrätta på Ronneby men snabba och, även här på Nicklastorp, snömögelanfrätta. Dock spelade vi ganska bra, Sten vann i Ronneby och jag i Nicklastorp. Som helhet får vi säga att vi var ganska lika.
Nu är vi hemma igen och vardagen börjar på nytt men minnena består.

Ur led är tiden

Tänk va länge sedan det var sen jag bloggade senast. Har säkert haft hur mycket som helst att skriva om egentligen men inte gett mig tid. Det värsta é att man ångrar sig efteråt och tycker att man borde ha skrivit av sig jämt. Det får bli en skärpning.

Lyckans ost

Sitter, som så många andra dagar, vid datorn och skriver in recept i mitt kartotek, Blir nog aldrig färdig. Men vadå? bara att få läsa och skriva om alla dessa rätter, gör att man é hungrig jämt. Snålvattnet rinner ur båda mungiperna, vilket gör att man inte kan sitta framåtböjd mot datorn för då dreglar man ner på tangentbordet. Läcker bresaolasallad, antipasto, fläderblomssorbet, inbakad hummersoppa, kalvfilé med grönsakspuréer ........! Det finns mängder och jag vill känna till dom allihop. Ingen svårighet att laga dom men att komma på just den rätten som skall vara just den dagen och till just dom gästerna, ja det känns som en sport för mig.
Laga mat é kul.

Det nya klotet

Jag hade ju stora förväntningar på både mig själv och på mitt nya bowlingklot vid torsdagens spel och visst började det bra. Bla höll jag på att fara in i väggen. Glömde släppa klotet i tid. Spridda fniss i bakgrunden. Sen flöt det på ganska bra, hade 2 bra serier i följd. Men när tävlingsnerver och muntra tillrop från supportrar kom , ja då stod inte "denne man" pall för trycket. Det "sket sig" helt enkelt. Rännan, rännan, rännan och hur roligt é det. Även om man får instruktioner av andra bowlare, sådana som vet hur ett klot skall tas, så é hjärnan (min i alla fall) för liten för att få plats med all deras information. Varför skulle man inte kunna utföra en sak åt gången tills att det "satt", jo troligtvis bara för att man överhuvudtaget inte kan uppnå en sådan aktningsvärd ålder innan man råkar bli "klar för det stora slaget". Men jag skall gå ner till Anders och fuska lite. Jaja bara träna när ingen annan ser eller hejar på och så. Skall förresten inte glömma att ta med mig en liten handduk (har sett Ingvar och Klas använda sådana att torka kloten med och dom spelar ju bra) för att torka klotet efter varje kast, eller vad det heter. Ytterligare en detalj. Hur skall jag komma ihåg allt.