En God Jul och Ett God Nytt År

önskar

Gert & Anne-Grethe

Vad é bowling för nått o vem gör det?

Bowling är en form av kägelsport där spelaren med hjälp av ett klot skall välta 10 uppställda, vitklädda (färgen é väl skit samma), käglor (av vilka några verkar, ibland, fastklistrade i golvet), som är placerade i en triangel i slutet av en avlång bana. Bollen och käglorna är vanligen av hårdplast. Har en tendens till att vara ovala ibland?? Går inte alltid den väg man anpassat klotet för tillfället men träffar alltid något.
Får man STRIKE blir det liv i lådan, så även vid SPARE. Missar man så är det klotets fel eller dom "fastklistrade" käglornas. Oftast står en retfull jäkel kvar och flinar en rakt upp i synen, vilket gör att man i ren frustration missar denna enda kägla, även vid andra slaget. Att nå upp till 100 poäng, på en runda, får anses som OK för oss nybörjare men som alla andra tävlingsmänskor så vill man ju högre upp, närma sig 130. Vilken lycka! Kommer man högre upp, blir man klassad elitspelare och blir fråntagen extraslagen.

I Sverige finns det 30000 aktiva utövare, varav ca 20 - 30 stycken kommer från Assartorps golfklubb. Vi håller till nere i källaren på Bråhögshallen i Staffanstorp, där vi varje (eller nästan varje) torsdag, sen höst, vinter och tidig vår, sliter på Anders välpolerade banor. Undrar hur plankorna kan hålla för så mycket kastade klot?

Vi är ett "hialöst släkte" för skall vi börja spela klockan 10 så är de flesta på plats ½10, rycker i dörren och vill in för att sen börja "värma upp"inför matchen, detta med skiftande resultat. Ibland lägger man de bästa slagen redan där och får gå moloken från lokalen efter den nu genomförda tävlingen.

Handicap har vi även här, liksom i golf, men ibland undrar vi om just han/hon skulle ha något handicap. Vi släpper ibland ur oss i ren desperation: "Han/hon spelar ju hur bra som helst och har xxx antal extraslag. Jag får snart ta ett snack med Olle!"

Men vi har kul och ser framemot nästa bowlingtorsdag, för att då göra sin bästa serie någonsin.

Bowling är ett mycket bra substitut till golfspelet som för tillfället är ganska blött och surt.

Tackar Olle Wellmar som lägger ner mycket arbete med att samla in alla oss "bowlingspelare" inför varje möte. Planerar vilka banor vi skall spela på och med vem. Fixar fest och annat trevligt inför årets avslutning. Ett tack även till Gösta och Ulla, båda bildar kommitté tillsammans med Olle.

En smaskig kaka till eftermiddagskakan

Kanel- och lingonkaka.

Kolla: http://www.alltommat.se/recept/kanel-och-lingonkaka-4611

Sitter här på kammaren och som vanligt, skriver in ny recept i min receptsamling. Inte klokt vad man kan hitta om man bara lägger ner lite möda. Oändliga mängder av goda , enkla rätter till mycket avanceradesådana, där den gemensamma nämnaren är tid, lust, fantasi. Ibland blir det kanske lite extra utlägg för en råvara, men i gengäld blir den troligtvis mer lyckad än om man är "snål".

Någotting till kaffet eller som dessert? "Plockemat"! Vad skall vi bjuda gästerna på?
Vardagsmat till dig som alltid säger: "Vad ska vi ha ikväll?"

Det finns ofta veckomenyer för den som har lite dålig fantasi, t.o.m recept sajter där du kan se vad "kalaset" kommer att kosta. Mängder av 3-rätters "gala-menyer" och mycket, mycket annat.

Googla på nätet, där hittar du vad du behöver.

Vad som komma skall när jag får tid!!!!!!!!!

En fantastisk höstresa

Visst var vi laddade till max när vi, i slutet av oktober, anträdde resan västerut. Skönt att flyga på det hållet och så mitt på ljusan dag och sen vara framme, fortfarande på ljusan dag och kunna spendera de vunna extratimmarna med att vara sociala mot våra amerikanska vänner.

Cincinnati strålade av höstfärger och sommarvärmen hade hållit sig kvar. Bara för oss troligen? De flesta dagar var soliga, förutom den dagen jag skulle spela golf tillsammans med Ralph MacCreate. Då öste regnet ner hela dagen. Typiskt, men det var ju inte för golfen som vi där.
Tillsammans med Diane, Art och resten av the Shilt family, spenderade vi en hel vecka med att prata gamla minnen, käka god mat, hälsa på andra gamla bekanta samt shoppa.

Det där med shopping blev det inte så mycket av. Ett läppstift till Anne-Grethe fick vara nog. Vi njöt i fulla drag och tyckte nog att veckan bara försvann i en ilfart.

Trevligast av allt, var att vår "fosterson" David, tog sig tid att komma på besök i dagarna 3 (bara för vår skull) ända från San Fransisco. Han var sig lik och vi trivdes varenda minut av hans närvaro. En leende, kivig, frisk fläkt som vanligt.

Visst var det vemodigt att lämna Cincinnati men vi hade ju annat att se framemot. So, Good Bye Ohio, vår färd vändes mot San José i Costa Rica (med mellanlandning i Atlanta) till värme, lugn, fuktigt klimat, bad och nationalparker.

Självservicen har kommit till Staffanstorp!

Nu har systembolaget öppnat ny butik i Staffanstorp. Invigning idag lördag. Stora köer, Bjöds det på sprit?????????? Nja snarare ett försäljningstrick där gemene man kunde (utan skitsnack från nykterhetsorganisationerna) skyla över sina inköp av dessa berusande, och ibland, goda drycker. Nya mottot "hitta själv", "sluta fråga", det ett systembolagets parroll just nu och det blir förståss merförsäljning, för vem kan väl motstå alla dessa läckerheter som står uppradade längs vår väg genom butiken. Ikea-stuk? Nä, det finns ju ingen markering i golvet. Varför inte? Jo då skulle man ju avslöja A-lagarna direkt, för vem kan följa linjerna (se amerikanska polisernas sätt att avslöja en drucken) på ett någerlunda rakt sätt?
Skål och tack, nu kan också jag gå på Systemet utan av bli avslöjad av min mor (hon har sitt köksfönster precis ut mot ingången på det tidigare Systembolaget).
O hej och hå.

Återkomst!!!!!!!!!!!!

Nu är det snart dags att "blogga" lite igen, Tiden går men inget blir gjort. Det får bli skärpning på detta. Ska försöka få ihop några rader här framöver annars stänger Jesper ner mottagningen. Han gör så med alla sina vänner som inte skrivet på 6 månader (eller vad det nu var).

p.s. Den här såg vi tyvärr inte på vår resa genom Costa Ricas regnskogar.

Dancing king???????

Här kan du se "Mannen med rytm i kroppen". Dansens namn? Tja din fantasin bestämmer!

Kolla in: http://www.karlqvist.nu/dans.html

Snåla danskar som är generösa!
Tänk att danska fotbollslandslaget klarar av att muta linjedomarna att vifta offside vid varje svenskt mål. Det é väl för att den danska kronor é så stark och domarlönerna är låga. Har heller aldrig sett så mycket maskning av ett seriöst lag (?) och det med huvuddomarens goda minne. Ja, ja det é som det é. Synd bara att det inte, denna gång, dök upp en full, svenskboende , dansk på banan. Jag stängde TV-n efter målet och är lyckligt ovetande om hur matchen slutade.

Golf é en underbar sport. Ingen dag é den andra lik.

Dessa båda klubbor (tillsammans med några andra förståss) förgyllde min dag. Här känner man den japanska perfektionismen när den é som bäst. Lätthanterlig, mjuk och följsam. Jag har nu passerat under årets drömgränshandicap 15. Nu é det 14,8 som gäller. Go man go!

Jag säger bara en sak; "MIZUNO" du blev min vän.

Vilken förändring!!!!!!!!!!

Idag ser det ut som om man har kommit till en helt annan plats. É det "Korset" som vi kallade det på 50-talet? Har ju aldrig sett gamla "Handelsbolaget" från detta hållet, inte heller "Gunnar Anders", Gästis och Krued. Malmövägen ligger ju som en "autostrada" när man tittar ifrån "Bruked". Förändringens tid är inne.

Ja spänningen stiger, men nog blir det bra alltid.

Idag har vi varit på: Malmöhusmuséet, Sjöfartsmuséet och Tekniska muséet.

Kulturellt, jovisst, men barnbarnen måste få se "the passed". Urdjur, urmänskor, nutids-mänskor, kräldjur, gammal Saab, otrimmad PUCK från 50-talet, innanmätet på ubåten U3, ångmaskiner och mycket, mycket annat. Emelie och Noah var intresserade och imponerade.Vi hade med andra ord, en riktigt trevlig dag tillsammans. Nu har vi dessutom haft en kraftfull brottningsmatch, där farfar naturligtvis vann, även om de 2 slogs tillsammans. (Ingen tar Tarzan).

Kvällen avslutas med tandborstning och sen en väl vald DVD med Asterix och Hercules underverk innan John Blund står för dörren.

Halleluja!

Nya rondellen

Nu jobbas det frenetiskt!

Man börjar skymta konturerna av den nya rondellen. Det verkar inte bli så dumt. Kan väl kanske kännas som ett nytt landmärke i vår by. Nu har man i alla fall schaktat bort allt överflödigt material men tydligen sparat på bla. grus och makadam. Bra miljötänkande. Dränering och avloppskanaler är det uppgrävt till och rör och brunnar har dom börjat lägga ut. Här går det undan. Vi skall ju vara klara i september.
Tänk att få vara en av dom första som provkör. Nä, då får man väl vara uppe mitt i natten och stå parkerad framför dom, idag, utsatta staketen.

Jag tror jag lugnar mig och ser bara hur det blir.

För alla er som inte sett mig utan skägg

Vad har vi gjort för ont

Att komma upp, pigg och rask på morgonen klockan 06.00 och hoppas att dagens skall bli lika skön som vädret ser ut till att vara är underbart.

Rutinerna följs enligt tidigare schema, koka té och gröt, göra macka, hämta tidningen.......

men vad har hänt? Nån djävla idiot har "hyvat in" en soptunna i vår häck, dessutom sett till att tömma ut den riktigt. Vad é det för samhälle vi lever i? Hoppas innerligt, för den som gjort detta, att jag inte får fast honom för då finns det inga gränser (här) för bestraffning.

Jäkla sätt att få börja dagen på - dagen som nu redan är förstörd.

Spritens inverkan på den mänskliga faktorn!

Läste ett exemplar av "Året Runt", årgång 2002. Här fanns många förnuftiga små inlägg. För att nu bara ta ett ur högen, som jag kommer att citera, eftersom det var en vetenskaplig undersökning som låg till grund för detta påstående. (Dock skrivet av ett holländskt läkarteam, ja ni vet hur "openminded" holländarna är).

Följande skrevs alltså i tidningen "Året Runt", nummer 14, 27 mars-4 april, sidan 92:

/Alkohol mot demens

.

Ytterligare en studie som visar att alkohol i måttliga mängder är nyttigt.

En ny holländsk studie visar att alkohol skyddar mot demens. De som inte dricker alls löper dubbelt så stor risk att drabbas visar studien, som gjorts på drygt 5 000 holländare.

Ända fram till i början av 90-talet ansågs det att alkoholen enbart var skadlig, men nu har forskarna ändrat inställning. Många vetenskapliga studier har nu visat att ett måttligt intag av alkohol sänker det onda kolesterolet i blodet, ökar insulinkänsligheten och har en antiinflammatorisk effekt. Förutom denna upptäckt så har man vetat en längre tid, att alkohol skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar.

Nu har man gått så långt att helnykterhet står på listan över riskfaktorer beträffande hjärt- kärlsjukdomar och slaganfall./
Slut på citat.

Vad betyder egentligen ordet måttligt? 2 snapsar, 3 groggar, 4 glas rödvin, 8 "stora starka"?

Vågar du efter detta låta bli att "tulla" på whiskyn, förkasta "st-ölen", inte "spotta i vinglaset" eller säga nej till en "GT".

Skyll dig själv i så fall, du fick chansen.

Tänk om detta kunde stå kvar som ett monument över en svunnen tid. Nja hur snyggt skulle det vara och så mitt i trafikstråket? Nä det é nog bäst som sker. Punkt och slut, end of story.

Nu é hon i brygga den gamla damen. Endast "hjärtkammaren" é kvar. Hon rosslar, vacklar och faller omkull (troligtvis på måndag) med en sista duns. Vi vet nu att hennes kvarlever skall fungera som fyllnadsmaterial under kommande nybyggnationer på Hagalidsområdet, så än lever hon kvar den bitska f-n. Hoppas, för nybyggarna skull, att hon inte "går igen".
Frid vare över hennes minne. Vi är många som följt hennes bortgång.

Ullerslev, Lolland, Danmark

Här har Anne-Grethe, hennes syskon och föräldrar varit på besök flertalet gånger. Det är farfar och farmor Jensens gamla hus i Ullerslev. Huset har stått sig bra mot väder och vind och inte förändrats sedan sist dom var på besök. Det är snart 40 år sedan sist.
Farmor och farfar är döda sedan länge men alla minnen finns kvar. Det var här man lekte och hade bus. Det var här man satt på farfars knä. Det var här man var riktigt ute på landet.
I det vita huset var det då inte bara affär men också lite av en bykrog. Där kunde man se gubbarna sitta och klämma en "bajer" på eftermiddagen. Alla kände alla och var dag var den andra lik. Nu har det vita huset rustats upp, från affär till mysig, privat egendom.
Kommer vi tillbaka hit nån gång mer? Ja möjligtvis, det ligger ju inte så långt ifrån Lallandia eller för den delen, Rödby färjeläge. Så vem vet det, kanske blir en avstickare för att visa upp för barn och barnbarn?

Kan undras hur det ser ut vid rivningsområdet idag. Regnet har öst ner och tillfällena att åka dit har varit små. Troligtvis hänger "hon" kvar en dag till. Ger inte upp så lätt.
Vive la Viadukt!

Musiken skulle vi inte kunna vara utan

Som en "lisa" för det våld som nu brukas på vår viadukt, sitter jag och lyssnar till gamla låtar. Benny Goodman, Glenn Miller, Aretha Franklin, Cosby-Steels-Nash-and Young, Gilbert Bicaud, Snoddas, Harry Brandelius mfl. Verkligen skönt för kropp och själ.

Tack Jesper för att jag blev en av de utsedda för att mottaga Spotify.

Bilder säger mer än tusen ord

Dag 3 med lika hög frekvens som tidigare. Seg é hon men med dagens maskiner kan hon inte stå emot. Krossad i småbitar och förvridna "armar". Hjälp det gör ont!

Vicket elände!

När man efter en stunds beaktande av vår gamla viadukts "hädanfärd", denna cementkoloss, förstår man verkligen hur den kan ha stått ut med så mycket trafik av alla dess slag. Kolla bara in vilken massa armeringsjärn det gått åt för att tillverka en enda sektion! Makalöst, det ser mest ut som ett illa skött skatbo. Gatstenar i mängd och trappsteg (granit) stora som trädgårdsbänkar ligger väl staplade för att kanske få återupplivas i någon annan miljö.

Inte bara jag har, med intresse, utan många, många andra, har förundrat sig över den kraft som funnits, men som nu , redan efter 1 dags rivning, ligger i livlösa, gråtunga segment.

Folk skockas omkring området, diskuterar, filisoferar och kanske känner ett litet sting i hjärtetrakten.

Nåja vi skall ju inte leva i det förgångna utan se framåt. Rondellen blir säkert jättebra och kanske, om nu kommunen släpper till lite extra medel, pyntas med träd, buskar och en och annan blomma. Kanske en rondellhund, vem vet?

Följer denna "underhållning" dag för dag nu.

Ett minnesmärke försvinner

Staffanstorps motsvarighet till Kockumskranen!

Snart en saga blott. Byns viadukt, pulsådern, skall rivas och ge plats för en rondell.
Vi gamla Staffanstorpsbor, jag menar då alla oss som redan då levde här på (40 - 50 talet), ser kanske borttagandet av viadukten med lite vemodiga blickar. Viadukten har ju nästan alltid funnits där, till både glädje och förbannelse. Många incidenter har utspelats här, några tragiska och andra helt enkel roliga. Själv minns jag när betlassen skulle till Sockerbruket för att leverera sin last, hästarna slet över viadukten så det gnistrade kring hästskorna och kusken manade på så att inte ekipaget skulle åka baklänges, vilket hände vid flertalet tillfälle, dock utan att skada varken djur eller mänska. Vintern var naturligtvis den roligaste tiden. Vi åkte kana, på tofflorna eller med kälke (det fanns inga tefat på den tiden) nerför backen. Man fick ganska bra fart så det gällde och ha klart för sig så att det var annalkande trafik från Klågerupsvägen. Inte var det tillåtet, men ordningsmakten då, brydde sig inte särskilt mycket över nånting. Vi kände honom och han kände oss, poliskonstapel Lindau och inga böter skrevs ut. Han hytte mest med näven och kallade oss för busfrö och så var det med det. In emellan, på vintern alltså, kunde det hända att nån lastbil fastnade halvvägs upp och stod där och "tjirrade" (dvs. slirade) och kom inte längre utan gled långsamt och "vackert" tillbaka till utgångspunkten. Då fanns det naturligtvis, som nu, en gruslåda att tillgå, så efter ett par rejäla skyfflar med grus på uppförsbacken så kunde man fortsätta färden mot Dalby.
Här kunde man också stå och kolla tågen som passerade under oss. Dom kom ju från alla håll, Malmö - Simrishamn och Lund - Trelleborg eller vice versa. Fräckast var förståss ångloken för då stod man däruppe som i en dimma. Gott luktade det inte men det var "fräckt" (på den tiden). Rälsbussen var bar en orange plåtlåda och med en förfärlig tuta.
Under årens lopp har nog alla sett den ålderdom som smugit sig på vår viadukt och känslan avatt den snart skulle rasa ihop, har väl funnits hos många, så det är väl så dags att ta förväl av"underverket från förr", ta av mössan och tacka för den här tiden.

Må rodellen axla dess mantell väl.

Igår var inte min lyckliga dag. Spelade ACTA-golf med 35 andra inspirerade golfare. Var hamnade jag i resultatlistan? Jo sist. Oturligt eller slarvigt? Vem vet?

Vad glad man blir när man hör ifrån mänskor man tycker riktigt mycket om.

Idag (igår) fick jag ett meddelande på Facebook från Anna Grönwall (f.d. Bruzaeus) och jag blev så glad. Tänk att ungdomar från 80-talet fortfarande kommer ihåg oss gamla stofiler. Fantastiskt. Det som gladde oss allra mest var, att de går i "väntans tider". Kul, kul, jättekul.

Nu skall Eva och Mats äntligen bli morföräldrar.

Grattis.

Nu skall ja bli morotsodlare

Läste i dagens SDS om en äldre man (72) som hade försökt odla morötter i ett flertalet år med varierande metoder. Dock hade samtliga av dessa försök misslyckats kapitalt. Nu har han lejt in ett antal skickliga forskare (inom morotsfären) och dito odlare (från samma sfär). Han hoppas nu att dom skall lyckas, även om det kostar många pund att få det gjort.

Men va då, han har ju råd till det. Han och frugan hans (71) vann ca 1/4 miljard kronor på Euro-Lotto.

Därför skall jag nu börja odla morötter. Jackpotten é visserligen bara på stra över 100 mille. Försöka duger.

Raindrops keep falling om my head.........

Tänk vad vädret kan ändra sig snabbt.

Nu sitter man ihopkrupen inomhus med värmen fullt påslagen.

Juni månad med studentexamen och skolavslutning utan sol, blommor och värme.

För att inte tala om golf. Inställt pga oväder.

I-landsproblem? Ja, värre kunde vi haft men man måste gnälla.

Och vad mera é - norrmännen tar över SAAB - hur skall detta sluta?

Kär vän på väg

Idag tog vi förväl av en kär vän. Vi följde Rose-Marie till hennes sista vila. En vacker ceremoni i en underbart blomsterprydd kyrka, Brågarps kyrka, genomförd av en fantastisk mjuk och medryckande kvinnlig pastor (Ulla Bengtsson). Hennes tal över Rose-Marie var verkligen träffande och själv såg jag att, nämnda pastor, vid ett tillfälle torkade bort ett par tårar. Tyvärr gick Rose-Marie bort alldeles för tidigt men som den fatalist jag är, så var det nog så att hennes väg slutade där. Vi är glada att vi fick vara med och ta detta farväl.
Akten avslutades med en fantastisk välsmakande lunch på Staffanstorps Gästgiveri.
Våra tankar går till Rose-Marie och även Gösta; vi kommer alltid att vårda våra gemensamma minne från alla gångna år och för Gösta står alltid våra dörrar öppna.

Tivoli i juni månad harrans år 2009

Ingen kommer ihåg en Fegis!!!!!!!!!!!!

Igår var vi på Tivoli i Köpenhamn tillsammans med barnbarnen Emelie och Noah samt NiklasJesper och Anna. Vilken härlig dag! Lite kallt kanske men tillsammans med den skaran höll man sig varm ändå. Började med lunch på Sticks and Sushi. Smasken! Till och med Noah och Emelie var begejstrade i denna typ av mat. Proppmätta drog vi så vidare till Tivoli, löste våra "åkpass" och började "botanisera" bland de olika attraktionerna. Härligt att fortfarande tycka det är kul att åka berg-och-dalbana, karuseller, loopar m.m. Vi hann med det mesta. Dock var det bara "denne" (se bilden) som, i nära 50 minuter, tålmodigt, tillsammans med en hel hord tjattrande finländska 14tisar, stod och väntade på min tur att få åka denna nya, hisnande flygplans attraktion. Väl i roterade vi åt alla håll och med en fart på runt 100 knutar, snurrade vi runt en axel. G-kraft? Ja säkert, men vet inte hur mycket och det är väl lika bra det Tjo va det gick undan och när man dessutom kunde styra "opp o ner, hit o dit" med en joystick, ja då var lyckan gjord. Kul var det för 65åring "glytt". Synd om alla er som inte fick prova den. (Niklas, Anna och Jesper ville, men dom skötte marktjänst tillsammans med AG). Som sagts tidigare " Ingen kommer ihåg en fegis".

Jag och min lilla fräs

Efter mycket tjat från AG har jag nu fått tummarna loss och rett till planteringsytor. Vi inhandlade flertalet syrénbuskar, jasminbuskar och pioner, allt för att försköna trädgården och för att täcka bort alla "mörka ytor" så vi slipper ogräs. Harrys lilla fräs (fick den i arv) kom väl till pass, lättkörd och effektiv, så nu är jorden ogräsfri, lucker, gödslad och plantorna är satta. Hoppas ogräset håller sig borta, annars får det bli "round up" på alltihop.

Hurra för maskiner!!!!!!!!!!

Installationsbecvär

Efter att ha haft en lugn lillsemester, så kom man hem till verkligheten.
Efter ett par års hjälp att föra statistik, till GFK, på våra inköp hade jag sparat ihop till en bonuspresent, jag fick en 19 tums flatTV. Hämtningsavin låg i posten och jag for direkt till ICA för att hämta ut denna efterlängtade "pryl". Väl hemma igen fanns inget annat runt omkring mig utan denna fantastiska TV som skulle placeras i uterummet. Jag skulle ju sitta där varje kväll och njuta av både program och omgivning. Kartonger plundrades ganska snabbt på sitt innehåll, och installationsboken kom fram i ett hyj. I med kontakt både för antenn och ström och så igång med att leta stationer. Nu kom åter sanningens ögonblick fram, mitt dåliga tekniska sinne. Hur jag än vred och vände på begreppen (instruktionerna) så fick jag bara fram 2 danska kanaler. Jättetrevliga sådana, men det var ju inte bara dom jag ville se på. Nu tog lugnet och behärskningen slut och ordväxling med mig själv uppstod (inga vackra ord det kan jag lova).
Nu finns nämnda TV nerpackad i sin låda igen, dock inte lika perfekt anpassad som när jag fick den. Får se om den överhuvudtaget kommer fram och till användning, jag tvivlar men det finns ju TV-firmor som klarar sådant så jag får väl svälja förtreten och be Ljud & Bild om en tjänst och än så länge funkar dom andra 2 apparaterna som förvisso står inomhus, men dock, omgivningen kan man ju tänka sig.

Ut i det blå

3 dagar i Blekinge. Golfspel och promenader. För oss karlar blev det mest golf alltmedan våra damer spatserade, inte som man gjorde på den gamla goda tiden (då man hade släpande långa klänningar och ett litet futtigt paraply för att inte bli solbränd eller kanske för att hålla regnet borta), utan med stavar i högsta hugg och stegräknaren fast förankrad i byxlinningen. Vad skulle 1900 talets fisförnäma mamseller ha tyckt om dom nu kunde få sett Anne-Grethe, Irene och AnnMarie "knata runt" på "Hälsan stig"? Nåja dom , alltså våra damer, tycktes ha haft några lugna och sköna dagar utan oss karlar.
Vi var alltså och spelade golf på tvenne olika banor, på Ronneby GK och Nicklastorps GK. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och spelet böljade fram och tillbaka, än ledde Sten, än kom Ingvar fram och ibland blänkte även jag till. Ett fantastiskt vackert landskap, fairways som var mjuka som heltäckningsmattor, fria från "svinamilor". Greener med onduleringar som vi knappast sett maken till tidigare (jo kanske ändå) men som samtidigt inte heller räckte upp till våra förväntningar, tjocka, tröga och snömögelanfrätta på Ronneby men snabba och, även här på Nicklastorp, snömögelanfrätta. Dock spelade vi ganska bra, Sten vann i Ronneby och jag i Nicklastorp. Som helhet får vi säga att vi var ganska lika.
Nu är vi hemma igen och vardagen börjar på nytt men minnena består.

Ur led är tiden

Tänk va länge sedan det var sen jag bloggade senast. Har säkert haft hur mycket som helst att skriva om egentligen men inte gett mig tid. Det värsta é att man ångrar sig efteråt och tycker att man borde ha skrivit av sig jämt. Det får bli en skärpning.

Lyckans ost

Sitter, som så många andra dagar, vid datorn och skriver in recept i mitt kartotek, Blir nog aldrig färdig. Men vadå? bara att få läsa och skriva om alla dessa rätter, gör att man é hungrig jämt. Snålvattnet rinner ur båda mungiperna, vilket gör att man inte kan sitta framåtböjd mot datorn för då dreglar man ner på tangentbordet. Läcker bresaolasallad, antipasto, fläderblomssorbet, inbakad hummersoppa, kalvfilé med grönsakspuréer ........! Det finns mängder och jag vill känna till dom allihop. Ingen svårighet att laga dom men att komma på just den rätten som skall vara just den dagen och till just dom gästerna, ja det känns som en sport för mig.
Laga mat é kul.

Det nya klotet

Jag hade ju stora förväntningar på både mig själv och på mitt nya bowlingklot vid torsdagens spel och visst började det bra. Bla höll jag på att fara in i väggen. Glömde släppa klotet i tid. Spridda fniss i bakgrunden. Sen flöt det på ganska bra, hade 2 bra serier i följd. Men när tävlingsnerver och muntra tillrop från supportrar kom , ja då stod inte "denne man" pall för trycket. Det "sket sig" helt enkelt. Rännan, rännan, rännan och hur roligt é det. Även om man får instruktioner av andra bowlare, sådana som vet hur ett klot skall tas, så é hjärnan (min i alla fall) för liten för att få plats med all deras information. Varför skulle man inte kunna utföra en sak åt gången tills att det "satt", jo troligtvis bara för att man överhuvudtaget inte kan uppnå en sådan aktningsvärd ålder innan man råkar bli "klar för det stora slaget". Men jag skall gå ner till Anders och fuska lite. Jaja bara träna när ingen annan ser eller hejar på och så. Skall förresten inte glömma att ta med mig en liten handduk (har sett Ingvar och Klas använda sådana att torka kloten med och dom spelar ju bra) för att torka klotet efter varje kast, eller vad det heter. Ytterligare en detalj. Hur skall jag komma ihåg allt.

Fiasko!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag som hade spetsat in mig på att få ett förnyat rekord vid dagens bowling. Tji fick man. Jo ett rekord blev det men det var bakåtsträvande, alltså lite poäng. Vill inte ens tänka på hur många poäng det var, men i alla fall inte tillräckligt för att göra mig nöjd. Inte nog med den besvikelsen, jag var även tvungen att ge Jesper ett svar på hans fråga: "Hur många poäng snittar du?"min känsla säger under 100/serie. Nej jag pallar inte ens att räkna ut det. Höll förresten på att följa med klotet vid första utslaget. Nån hade oljat banan och eftersom det blev ett övertramp från min sida, så började jag med att gå ner i spagat och sedan kana vidare någon meter. Kul för dom som såg det men tråkigt för dom som inte.

Det var liksom inte vår dag, min och AG`s. Hon som har "sopat banan" med damerna, tappade också sitt spel och för en gångs skull så slog jag henne (vilket hjälper till att jag inte deppar för mycket, hehe).

Efter en näringsrik lunch, tog vi ut vår besvikelse på redskapen nere på gymmet, så nu är man på "rätt köl" igen.

Nästa torsdag har jag eget klot med inbyggd gps. Skall inte kunna missa målet.

Snart dags igen!

Bowling har blivit en av mina favoritsporter. Har 2, golf är den ena. Här har även Anne-Grethe seglat upp som en riktig hejare. Strike (x) och spare (/) i "parti och minut". Trevliga medspelare. Vi ser verkligen framemot de torsdagar som avsatts för denna trevlig, lättsamma umgängesform. Ringde en bowlande kompis (han spelar seriespel i 1:an) idag och han lovade mig ett av sina klot (gratis) så nu jäklar skall jag spränga käglorna i bitar vid varje kast. Så se upp nu, Ingvar, Sten, Klas, Jerry för nu blir jag farlig.

Ljuvliga skogspromenader.

Tänk va länge sedan det var sen jag gjorde den senaste promenaden i Häckebergaskogen. Med sådan vacker omgivning som denna skog erbjuder, borde man vara där oftare. Ja jag vet att Svenssons har pushat på vid flera tillfällen men tyvärr har bekvämligheten och viljan varit den vinnande faktorn för att låta bli dessa skogspromenader (2 timmar långa). Men vad har man goda vänner till? Jo dom pushar på ytterligare fler gånger, så igår när Gösta ringde och undrade över om min lediga tid, inte var ledig, var jag tvungen att erkänna att så inte var fallet, min lediga tid var ju ledig och jag tackade naturligtvis ja till att, tillsammans med Gösta och Tommy utföra denna fantastiskt sköna promenad genom allér av stillatigande bokträ (böcker?). Tyvärr sågs inga vilda djur skymta fram mellan träden, bara spår av klövar, halvätna sockerbetor och uppfläkta tuvor, gjorda av vildsvin.

"Marschen" förflöt lätt i trevligt sällskap. Mycket ventilerades och berättades. Alltid lika trevligt i detta sällskap och när det sen slutar med fika vid köksbordet hemma hos familjen Svensson i Kalthus, ja då är dagen fullbordad.

Tack pojkar, tur att ni finns och sätter fart på den något slöe bloggare.