Staffanstorps motsvarighet till Kockumskranen!
Snart en saga blott. Byns viadukt, pulsådern, skall rivas och ge plats för en rondell.
Vi gamla Staffanstorpsbor, jag menar då alla oss som redan då levde här på (40 - 50 talet), ser kanske borttagandet av viadukten med lite vemodiga blickar. Viadukten har ju nästan alltid funnits där, till både glädje och förbannelse. Många incidenter har utspelats här, några tragiska och andra helt enkel roliga. Själv minns jag när betlassen skulle till Sockerbruket för att leverera sin last, hästarna slet över viadukten så det gnistrade kring hästskorna och kusken manade på så att inte ekipaget skulle åka baklänges, vilket hände vid flertalet tillfälle, dock utan att skada varken djur eller mänska. Vintern var naturligtvis den roligaste tiden. Vi åkte kana, på tofflorna eller med kälke (det fanns inga tefat på den tiden) nerför backen. Man fick ganska bra fart så det gällde och ha klart för sig så att det var annalkande trafik från Klågerupsvägen. Inte var det tillåtet, men ordningsmakten då, brydde sig inte särskilt mycket över nånting. Vi kände honom och han kände oss, poliskonstapel Lindau och inga böter skrevs ut. Han hytte mest med näven och kallade oss för busfrö och så var det med det. In emellan, på vintern alltså, kunde det hända att nån lastbil fastnade halvvägs upp och stod där och "tjirrade" (dvs. slirade) och kom inte längre utan gled långsamt och "vackert" tillbaka till utgångspunkten. Då fanns det naturligtvis, som nu, en gruslåda att tillgå, så efter ett par rejäla skyfflar med grus på uppförsbacken så kunde man fortsätta färden mot Dalby.
Här kunde man också stå och kolla tågen som passerade under oss. Dom kom ju från alla håll, Malmö - Simrishamn och Lund - Trelleborg eller vice versa. Fräckast var förståss ångloken för då stod man däruppe som i en dimma. Gott luktade det inte men det var "fräckt" (på den tiden). Rälsbussen var bar en orange plåtlåda och med en förfärlig tuta.
Under årens lopp har nog alla sett den ålderdom som smugit sig på vår viadukt och känslan avatt den snart skulle rasa ihop, har väl funnits hos många, så det är väl så dags att ta förväl av"underverket från förr", ta av mössan och tacka för den här tiden.
Må rodellen axla dess mantell väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar