Defibrillator

Det här ordet har jag haft svårt att uttala. Pröva själv : defibrillator. OK, nu har man sådan tur att just detta uttryck har gått och blivit försvenskat och benämns numera som"hjärtstartare". Kul namn, tur att det inte stavas "gertstartare". Nåja skämt åsido, denna lilla manick, hjärtstartaren alltså, är ett fantastisk hjälpmedel vid en förmodad hjärtinfarkt. Vi har nu fått en sådan på våran klubb. Man säger; följ bara lugnt de enkla instruktioner som du får ( man får dem genom en röst i samma lilla manick) och du kan rädda livet på någon som verkligen é behov av dig just då. Maskinen sköter "omstarten".
På måndag kommer Assartorps Golfseniorer att samlas, ca 40 stycken, för att genomgå en demonstration och en kurs som gör att vi kan, när som helst det händer, vara till hjälp med att rädda ett liv.

Styvt styrelsejobb

Man måste reagera. Säger man inget så fortsätter eländet.

Nu har vår styrelse, jobbat som obetalda slavar i mer än ett år, där den "röda tråden" varit, att dom , på bästa sätt som det är möjligt, göra det så bra som det går, för klubbens medlemmar, få dom att trivas och känna sig som hemma när dom befinner sig på klubben. Sparsamhet é en dygd och vi kör efter den devisen. Vi skickar information hit och dit för att i görligaste mån informera om vårt arbete. Ibland måste man ge ett varningens tecken men vårt mål kretsar hela tiden kring medlemmens väl och ve.
Tyvärr finns det några kverulanter som tycker sig blivit illa behandlade, utmärkta och "penningflådda". Visst man läser deras alster till brev (mail) och försöker förklara, men "icke sa Nicke" vill man lyssna på det örat. Varför i helsike sätter inte dessa "proselyter" sig själv i styrelsen och visar hur det skall gå till? Man kan ju undra, när man nu har så många goda ideer, som spys fram på deras papper. Kanske borde dessa "besserwissers" sätta sig ner och i lugn ro fundera på om det inte finns något positivt istället för att se allt i svart. Inte känns det väl skönt att vara på det tråkiga viset. Skärpning!

Nej, va nöjd och glad och se positivt på framtiden så kommer du att få ett långt och lyckligt liv.

Man får inte vara sämre än man kan ångra sig

Tänk vad kortsiktigt och nollställt man tänker när man sitter i sin ensamhet och tyckte lite synd om sig själv, gräsänkling som jag var. Varför kunde jag inte va som Zlatan, visa vem jag é och tala om hur bra jag é. I och för sig vet ju alla det redan. Nu gjorde i alla fall jag ett misstag (kan även den bäste göra) i förra veckan med att just va på det sättet, vilket jag har grymt blivit påmind om. Jag tänkte inte efter! Självklart skulle jag ha ringt Popeye och bjudit ut på lunch.
Varför blev det så?
Tja man é för försynt skulle jag tro (fast andra säger motsatsen ibland). Nåja, så kommer jag då inte agera vid nästa tillfälle av "gräsänkleri" att jag går miste om en sådan chans, det lovar jag dig Helena. Ha du bara klart vilket "pang" vi skall gå och käka på.

P.s. Vi skulle kunna äta lunch tillsammans alla tre, om nu Anne-Grethe skulle vara hemma.

Gräsänkling

Fy va tråkigt att va gräsänkling. Har haft en bedrövlig vecka nu när Anne-Grethe passat Emelie och Noah uppe i Eskilstuna. Inga fasta måltidsraster, ingen att kiva med, dålig sömn, ja rent ut sagt eländigt. Hoppas slippa framöver.

På bättringsvägen

Nu börjar den kraschade stortån se, bra ut. Blåsvart men oöm och redo för vardagslivet. Var och spelade golf igår, dock bara 9 hål, men den höll i alla fall. Nu gäller det bara att se till att vårda den ömt för den måste vara helt frisk till mars (2009) för då blir det utförsåkning tillsammans med mina goa pågar, Anna, Emelie och Noah. Skall även användas till spatserturer tillsammans med Anne-Grethe (som ju inte åker skidor). Ingen tanke på att lämna walkover för ingen kommer väl ihåg en fegis.

Sträcker ut en hjälpande hand

Till våra vänner och bekanta och era vänner och bekanta...............

Känner ni någon som är i begrepp att flytta in till stan (Malmö) eller flytta till nått annat boende i stan? Då har jag det perfekta målet för honom/henne eller dom: Roskildevägen som ligger längs utmed en av Malmös vackraste parker, Pildammsparken. Lugnt, fint område. Fantastisk utsikt från balkongen. Hiss i varje trappa. Busshållplats strax utanför dörren som leder snabbt mot samtliga håll i stan. 5 våningen. En pärla alltså .
Här har Anna (Jespers goa sambo) en fantastiskt fin lägenhet på 2 rum och kök som hon tänker sälja omgående, så é du, eller nån du känner, på gång att skaffa ett bra boende. hör av er till mig så förmedlar jag vidare.

Den blodiga måndan

Att eftersträva ett fullgott arbete är att utsätta sig själv för faror av de mest befängda arter. Ta mig t.ex. som med glädje skulle hjälpa Jesper och Anna att förflytta ett antal överblivna, dock användbara, föremål ur Annas gamla lägenhet. Nått skulle hit och annat skulle dit. Alltså lite ut till hemmet vid Hammars Park och det andra undansatt på vinden på tidigare, nämnda ställe.
Anna delegerade sysslorna och pekade ut föremålen som skulle flyttas. Vi drog frenetiskt igång med våra sysslor, alltså Jesper och jag. Ner med överblivna tavlor, gardiner och lampor. Packa ihop och lagra i kartong. Nu till möbler och annat skrymmande. Något tungt och något lätt. Vi hade fått upp farten och skulle samtidigt, på vinden, se till att det skulle bli plats nog. Som dom perfektionister som vi é (när det gäller att stuva iordning plats) så måste ett par gamla dörrar, som stod lite "på sniskan", flyttas i bättre läge. Var sin ända, lyft och "asa" fram i läge. Oajjj som f-n, min hand slant på den torra, dammbemängda dörrskrället som med ett brak fortsatte ner emot min fot med förödande kraft. Tror ni inte att just det utstickande gångjärnet skulle landa på min stortå. Jovisst och vilket ojande det blev på "denne", mig alltså. Blodvite uppstod och för säkerhets skull forslade jag mig, något ömkligt, ner i Annas lägenhet för vård. Strumpa av och vilken syn! Tånageln var sprucken i två bitar, varav den ena hände och slängde medan blod rann något ymnigt. Nu tror ni att jag tyckte detta var roligt. Nix pix, men som norrlänningen säger "man får int va blöt int" så fick jag, av min kära hustru, en gammal diskhanduk som skulle rivas i remsor för att sedan dessa skulle knyta åt om "utloppet" till tån blodkärl. Sagt och gjort och sen fortsatte Jesper och jag med att flytta fler grejor upp på vinden för nu fanns det gott om plats.
Går nu som en kratta, dock utan smärtor, men tänk er, arma tanke, jag kan ju inte spela golf mer den här säsongen.