Att eftersträva ett fullgott arbete är att utsätta sig själv för faror av de mest befängda arter. Ta mig t.ex. som med glädje skulle hjälpa Jesper och Anna att förflytta ett antal överblivna, dock användbara, föremål ur Annas gamla lägenhet. Nått skulle hit och annat skulle dit. Alltså lite ut till hemmet vid Hammars Park och det andra undansatt på vinden på tidigare, nämnda ställe.
Anna delegerade sysslorna och pekade ut föremålen som skulle flyttas. Vi drog frenetiskt igång med våra sysslor, alltså Jesper och jag. Ner med överblivna tavlor, gardiner och lampor. Packa ihop och lagra i kartong. Nu till möbler och annat skrymmande. Något tungt och något lätt. Vi hade fått upp farten och skulle samtidigt, på vinden, se till att det skulle bli plats nog. Som dom perfektionister som vi é (när det gäller att stuva iordning plats) så måste ett par gamla dörrar, som stod lite "på sniskan", flyttas i bättre läge. Var sin ända, lyft och "asa" fram i läge. Oajjj som f-n, min hand slant på den torra, dammbemängda dörrskrället som med ett brak fortsatte ner emot min fot med förödande kraft. Tror ni inte att just det utstickande gångjärnet skulle landa på min stortå. Jovisst och vilket ojande det blev på "denne", mig alltså. Blodvite uppstod och för säkerhets skull forslade jag mig, något ömkligt, ner i Annas lägenhet för vård. Strumpa av och vilken syn! Tånageln var sprucken i två bitar, varav den ena hände och slängde medan blod rann något ymnigt. Nu tror ni att jag tyckte detta var roligt. Nix pix, men som norrlänningen säger "man får int va blöt int" så fick jag, av min kära hustru, en gammal diskhanduk som skulle rivas i remsor för att sedan dessa skulle knyta åt om "utloppet" till tån blodkärl. Sagt och gjort och sen fortsatte Jesper och jag med att flytta fler grejor upp på vinden för nu fanns det gott om plats.
Går nu som en kratta, dock utan smärtor, men tänk er, arma tanke, jag kan ju inte spela golf mer den här säsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar